Smolten i våra älvar
Av våra Norrbottniska laxälvar är Torneälven och Kalixälven de i särklass viktigaste producenterna av vildsmolt. Det är troligt att dessa två älvsystem står för närmare hälften av hela östersjöns produktionskapacitet av vildsmolt. Vi har valt att använda Torneälven som exempel, delvis beroende på att det finns gott om statistik och uppgifter tack vare att det är en gränsälv, men också för att Torneälven är den största och därmed viktigaste producenten av vildsmolt i hela Östersjön. Torneälven – Historiska utsättningar1977 beslutade Finska Vilt- och Fiskeriforskningsinstitutet tillsammans med svenska Fiskeriverket att utöver de regleringar som gjordes av fisket, även börja med förstärkningsutsättningar i Torneälven, framförallt i de övre delarna av vattensystemet. Genom detta avsåg man motverka risken för total utslagning av laxbestånden i de områden som saknade, eller hade kritiskt låga nivåer av laxungar. Enligt de riktlinjer som fanns togs avelslaxarna från älvens egen laxstam, i detta fall från älvmynningen. Svenska fiskeriverket anlade en avelsstation i Kukkola där man förvarade laxarna fram till romtagningen på hösten. Det ansågs också viktigt att de odlade laxungarna genom fenklippning kunde skiljas från de vilda bestånden. Utsättningarna startade i slutet av 1970-talet, då i huvudsak med ettåriga laxungar. I den svenska delen av vattensystemet har utsättningar skett i tre avgränsade mindre områden, två i Lainio älv och ett i svenska Torneälv. Övriga områden har i den svenska delen hållits fria från utsatt fisk. I Torneälvssytemet upphörde utsättningarna från svensk sida 1994. Från finsk sida har avelsmaterial senare tagits fram genom uppodling av ungar till avelsfisk, främst med hänsyn till sjukdomar som bl.a. M-74. Utsättningar har från finsk sida gjorts utefter hela gränsälven, dessa utsättningar upphörde enligt uppgift efter år 2003. Utsättningar har under 1990-talet utgjort 20-60 % av Torneälvens totala smoltproduktion. Andelen odlad återvändande lax har varit 10-20 %, skillnaden beror sannolikt på en sämre överlevnad hos odlad smolt. Totalt har under hela perioden utvandrat ungefär 1,5 miljoner smolt av odlat ursprung. Elfiskestatisktik i TorneälvenDen ökande återvandringen av vuxen leklax till älvarna avspeglas även i förekomsten laxungar på lekområdena. Från att under 1970- och 80-talet varit mindre än 1 ensomrig laxunge per 100 m^2 ökade tätheterna år 1991 vilket senare även gav efterspeglingar i de goda laxåren i mitten på 90-talet. De mycket goda laxuppgångarna 1996 och 1997 samt en lägre M-74-dödlighet och hårdare regleringar av yrkesfisket resulterade i en markant ökning av laxungar under åren 1997 och 1998. Den goda trenden fortgick även in på 2000-talet. Mycket positivt är att den senaste elfiskestatistiken för 2003 visar på mycket höga tätheter som t.o.m. tangerar de mycket höga nivåerna från 1998. Positivt i fler Norrbottniska älvarGenerellt kan sägas att elfiskestatistiken för övriga Norrbottniska vildlaxälvar –Kalixälven, Kaitumälven och Ängesån m.fl bekräftar de höga tätheterna för 2003. Dock skall det poängteras att Ängesån och Kalixälven uppvisat en kraftig nedgång i tätheten under 2004, något som sannolikt beror på ökat rovfiske i hav och mynning. Mycket glädjande är däremot att övre delarna av Kalixälven, ovanför Lappeasuando upp mot Kalixfors, som tidigare uppvisat ett väldigt svagt bestånd nu de senaste åren har visat på mycket höga tätheter. Detta innebär förhoppningsvis att laxen på allvar återvänt till denna del av älven och den här gången för att stanna. Källor: Text: Tobias Gramner |
