Sjukdomar/parasiter

Laxen kan - liksom alla andra fiskar - drabbas av parasiter och sjukdomar. Beroende på hur livskraftigt det drabbade beståndet eller en specifik population är, så kan konsekvenserna bli allt från försumbara till katastrofala. Ibland är det naturliga faktorer som kan konstateras ligga bakom, andra gånger rör det sig om sådant som människan påverkat. Övergödning från jordbruket, dumpning av tungmetaller och nedfall av allt från brandskyddsmedel till dioxiner - att miljön får ta konsekvenserna av detta är ett ofta förbisett men likväl självklart faktum. Oftast går det inte att påvisa till 100 procent vad som varit den utlösande faktorn, vilket kan sägas vara både positivt och negativt. Positivt därför att det visar att det behövs mer resurser, forskning och större kompetens på området; negativt då det som varit orsaken vanligen inte åtgärdas innan det hinner orsaka ännu större skador. Just sjukdomar kan ofta kopplas till miljöfaktorer som stått under människans påverkan, men det är inte bara handlingsförlamning och pengabrist som gör att ingenting görs åt saken - man vet helt enkelt vet för lite om sjukdomarna för att veta vad som kan göras åt dem.

Sjukdomar

M-74 syndromet upptäcktes i svenska laxodlingar redan på 70-talet men det skulle dröja en bit in på 90-talet innan vi på allvar skulle märka av dess förödande konsekvenser. 1992-1996 låg den ökande yngeldödligheten på nivåer om 50-80 %. Dödligheten orsakades av tiaminbrist, ett b-vitamin i rommen, som medför att laxynglen inte utvecklas normalt utan dör, generellt i ”Gulesäcksstadiet”. Tiaminbrist uppstår under laxens näringsvistelse i Östersjön. Den bakomliggande orsaken är dock okänd men anses vara miljörelaterad genom en påverkan av Östersjöns ekosystem och näringskedjor. Det finns t.ex. samband mellan stor tillgång på strömming och hög M-74 dödlighet. M-74 förekommer inte i Atlanten vilket påvisar att problemet är bundet till Östersjön.

M-74 är dock något som alltid kommer att existera i en större eller mindre skala såvida vi inte finner en framtida lösning på problemet. Fram till 1991 var dödligheten 10-30 %, varefter den steg kraftigt till nivån 50-80 % åren 1992-1996. Från 1997 och framåt har dödligheten sjunkit betydligt ner till nivåer om 15-30 % de senaste åren. I laxodlingar kan man motverka effekten av M-74 genom att behandla rommen med tiamin eller tillföra det direkt till honorna. Detta är praktiskt omöjligt i de vilda bestånden. Kraftiga åtgärder blev därför nödvändiga för att skydda de redan hotade vildlaxbestånden. Yrkesmässiga laxkvoter sänktes därför under åren 1997-1999 efter den extremt höga M-74 dödligheten. När sedan M-74 syndromet stagnerade höjdes kvoterna igen under 2000-2001.

Från 1997 och framåt har dödligheten sjunkit betydligt ner till nivåer om 15-30 % de senaste åren. 2003 var nivån rekordlåg med en dödlighet på knappa 10 %.I laxodlingar kan man motverka effekten av M-74 genom att behandla rommen med tiamin eller tillföra det direkt till honorna.

VHS (Viral Hemorrhagisk Septikemi) drabbar främst odlingar av regnbåge, men finns även i havet hos bland annat sill. VHS är en virussjukdom som även kan drabba laxen, med blodbrist och rubbat simsätt som symptom, och den har ofta dödlig utgång. Någon behandlingsmetod finns inte, utan drabbade områden eller odlingar måste saneras och desinficeras.

Parasiter

Gyro (Gyrodactylus salaris) är en ca 0.5mm parasiterande mask som angriper och äter på laxens slemskikt, vilket öppnar för bakterieinfektioner och slutligen tar livet av fisken. Såväl Sveriges som Norges och Finlands laxodlingar bidrar till spridande av parasiten, men när den väl kommit ut i älvarna är det oftast för sent att åtgärda brister i odlingarna. Andra spridningsrisker utgörs av fiskeutrustning som inte desinficerats sedan den använts i ett annat vattendrag infekterat av gyro. Parasiten, som upptäcktes 1975, har kapaciteten att så gott som utrota alla laxar i ett infekterat vattendrag och utgör därför jämte yrkesfisket den i särklass största faran för östersjölaxen.

Laxlöss är en plåga som kan kopplas till förekomsten av fiskodlingar, men som inte har så mycket med sjukdomar att göra. De kan visserligen utgöra smittospridare, men det största problemet är den skada de gör på sina värddjur. I Norge, där laxodling är en stor industri, kan lössen bli så talrika i älvmynningarna att laxarna, speciellt smolten, får påtagliga besvär av dem. Slemskiktet försvagas och laxen blir mer mottaglig för sjukdomar och infektioner. Norges politiska linje i frågan kring laxodlingar går helt och hållet industrins krav till mötes, hänsyn till miljön står lågt i prioriteringslistan. Sverige och Finland bedriver inte odling i lika stor omfattning och därför är problemet här inte lika allvarligt. Givetvis kan dock samma situation uppstå här om odlingsindustrin utökas och om restriktioner och förordningar inte följs. Ett scenario vi förhoppningsvis slipper se bli till en realitet.

Källor:
http://www.panda.org
http://www.naturvårdsverket.se
http://www.sportfiskarna-gbg.o.se/lax/gyro.htm
Svärdson, Gunnar; Nilsson, Arvid, (1985) Fiskebiologi

Text: Fredrik Nysjö och Tobias Gramner

Klicka här för utskrift av sidan

 Externa länkar 

The Status of Wild Atlantic Salmon - A River by River Assessment
WWF:s rapport om atlantlaxen och hot mot laxen i allmänhet. Finns att hitta under Publications.

Svenska WWFs pressmedelande 2001-05-01
En sammanfattning av ovan nämnda rapport.

Intervju om gyro
Sportfiskarna Västs intervju om gyro med fiskerikonsulent Håkan Carlstrand.

Forskning om M74
Pressmeddelande hos Naturvårdsverket som sammanfattar den forskning som bedrivs kring M74 och vilka framsteg som gjorts på fronten.