Odlad/vild smolt
BakgrundUnder 1950-talet började man i allt högre grad exploatera älvar för vattenkraft. Laxens vandringsväg stoppades av kraftverksdammar. Även lek och uppväxtområden förstördes genom torrläggning eller överdämning, vilket innebar att laxen inte längre kunde reproducera sig naturligt i de utbyggda älvarna. Ett av villkoren för utbyggnaden av vattenkraften blev därför att vattenkraftbolagen blev tvingade att kompensera bortfallen laxreproduktion genom utsättning av odlad smolt. Utsättningar av smolt startade i Sverige på 1950-talet och uppgick i början av 1970-talet till cirka 2 miljoner utsatta laxungar per år. Detta antal är än idag den av vattendomstolar (nuvarande miljödomstolar) utdömda kompensationsskyldigheten i Sverige. Av våra Norrbottniska laxälvar är det endast i Luleälven som all laxsmolt är odlad. Utsättningar från Vattenfalls laxodling i Heden skall kompensera hela Luleälvens ursprungliga smoltproduktion och utsättningen är årligen 540 000 laxsmolt. Även i Torneälven har utsättningar av odlad smolt skett för att förstärka de vilda bestånden, Torneälven behandlas senare utförligare under separat rubrik. På 1970-talet började man även i Finland med smoltutsättningar som i mitten av 80-talet nådde nivåer uppemot 2 miljoner smolt per år. Utsättningar i Baltikum och Polen började under 1970-talet i blygsam skala för att mot slutet av 1990-talet nå nivåer omkring 1,5 miljoner utsatta smolt per år. De totala utsättningarna av odlad smolt har de senaste åren varit i storleksordningen 5-6 miljoner smolt i hela Östersjön. Den sammanlagda produktionen smolt (vild och odlad sammanräknad) närmar sig nu nivåer från början av 1900-talet, då laxälvarna i Östersjön beräknats haft en total smoltproduktion i storleksordningen 8-10 miljoner smolt. Den vilda smoltenDet intensiva laxfisket efter Andra världskriget samt utvecklingen av allt effektivare fångstredskap i både havs och kustfisket medförde en successiv minskning av vildlaxstammen. Från i början av 1950-talet då all lax var vild, har vildlaxandelen sjunkit ner till nivåer omkring 10% under perioden mellan 1970- och 90-talet. När läget var som värst i mitten på 90-talet, b.la. beroende av M-74, beräknas andelen vildsmolt ha varit så liten som 5% (ca 300 000 vildsmolt i hela Östersjön). Man var vid denna tid mycket nära en total utslagning av den vilda laxstammen i Östersjön. Efter detta akuta läge insåg äntligen berörda länders myndigheter allvaret i situationen. 1996 infördes effektivare regleringar av både kust- och havsfisket, vilket resulterade i en påtagligt ökad laxuppgång i vildlaxälvarna. Den totala produktionen av vild smolt har efter krisåren på 90-talet ökat succesivt och beräknandes år 2000-2002 vara omkring 1,2 miljoner smolt eller motsvarnade 15-20 % av Östersjöns totala smoltproduktion. Potentialen av vildsmolt i Östersjöområdet beräknas vara ca 2-3 miljoner smolt. Av denna potential kan så mycket som 40-50% finnas i de två norrländska älvsystemen Torneälven och Kalixälven. Dock har de senaste studierna gjorda av bl.a ICES visat att man tidigare underskattat vildlaxpotentialen i Östersjön. Sannolikt har t.ex. Torneälven och Kalixälven betydligt större potential än vad som tidigare har beräknats. Källor: Text: Tobias Gramner |
