Laxens anatomi
BenfiskarFiskar delas in i tre grupper; benfiskar, broskfiskar och rundmunnar. Laxen tillhör gruppen benfiskar, som också utgör 90% av jordens samtliga nu levande fiskarter. Gemensamt för alla fiskar är att de uteslutande är anpassade för ett i det närmaste viktlöst tillstånd nere i vattnet. SkelettSkelettet ger stadga och skydd åt kroppen och innefattar kranium, ryggrad, revben och fenstrålar. Revbenen är inte sammanvuxna till ett bröstben som hos däggdjur och fåglar. De känsliga inre kroppsorganen i fiskens bukparti ligger därför tämligen oskyddade. Enkelt blodomloppFiskar har enkelt blodomlopp. Det innebär att hjärtat endast består av två rum, vilket kan jämföras med människans hjärta som består av två rum och två kammare. Syre tas upp direkt från vattnet av gälarnas kapillärer och det syrerika blodet pumpas ut till kroppens kapillärer. När blodet avgett allt syre till kroppen transporteras det vidare till hjärtat och tillbaka till gälarna där den koldioxid som bildats vid kroppens cellandning avges. Enkelt blodomlopp är förhållandevis ineffektivt ur energisynpunkt eftersom mängden syre som transporteras i blodet inte räcker till för att fisken ska kunna hålla en jämn och hög kroppstemperatur. Istället är de växelvarma, det vill säga de anpassar kroppstemperaturen efter omgivningens(vattnets) temperatur. Fiskar, med några få undantag, kan inte vistas i temperaturer som understiger 0 grader eftersom cellerna i kroppen då skulle frysa sönder. MatsmältningsorganMatsmältningsorganen sitter placerade i fiskens bukparti och utgörs av magsäck, tarm, lever, gallblåsa, bukspottskörtel, sköldkörtel och bräss. Fiskens födoval bestämmer längden på tarmen. Laxen är en rovfisk och har liksom övriga predatorer en kort tarm som tillåter långsammare upptag av näringämnen till blodet. Växtätande fiskar som gräskarp och multe behöver en längre tarm för att effektivt kunna spjälka näringsämnen från de betydligt mer svårsmälta växterna. SimblåsaSamtliga laxfiskar har en öppen simblåsa som står i förbindelse med matstrupen. Simblåsans främsta uppgifter är att reglera fiskens densitet och anpassa kroppens inre tryck efter vattentrycket. Simblåsan kan dessutom, via en benförbindelse med innerörat, förstärka ljudvågor som fisken tar in och fungerar därmed som ett hjälporgan till hörseln. GälarGälarna är tunna blodrika gälblad som sitter på kraftiga gälbågar. De röda blodkropparna på gälbladen är täckta av ett tunt lager celler. Konstruktionen medger att vattnets syre kan diffundera direkt till blodet genom cellmembranet, men samtidigt kan minsta skada på gälarna leda til att fisken förblöder. Gälarna skyddas av gällock som sitter placerade längst bak på fiskens huvud. Muskulatur och yttre skyddLaxens muskulatur är uppbygd av röda och vita muskelfibrer. De röda muskelfibrerna dominerar eftersom de medger ett effektivt och uthålligt arbete, vilket krävs för att laxen ska kunna genomföra sin långa och mödosamma lekvandring. Nackdelen är att de röda muskelfibrerna kräver konstant syretillförsel, annars börjar de producera mjölksyra. Vita muskelfibrer kan arbeta anaerobt(syrefattigt) och explosivt men saknar uthållighet. Muskulaturen täcks av läderhud, underhud och överhud. På överhuden sitter fjäll som utgör ett skyddande "pansar" och minskar fisken friktion i vattnet. Laxen har cykloidfjäll, som kännetecknas av att vara glatta, otandade och påtagligt rundade. Med hjälp av de "årsringar" som bildas allt eftersom fisken växer är det möjligt att bestämma fiskens ålder och tillväxthastighet. På baksidan av fjällen och i läderhudens färgceller, kromatoforer, avsöndras ämnet guanin som ger laxen dess silverblanka färg. Från överhuden avsöndrar fisken ett slemskikt som skyddar mot sjukdommar och parasiter. Slemskiktet och fjällen förhindrar också att det omgivande vattnet vandrar in i fiskens kropp. På så sätt kan fisken bevara kroppens saltbalans. FenorFenorna är hudveck utspända över ett ribbnät av styva fenstrålar. Fisken kan röra och vinkla fenorna när den simmar. I strömmande vatten använder laxen främst bröstfenorna för att med ett minimum av kraft förflytta sig i sidled eller höjdled. Den stora stjärtfenan kommer väl till pass för laxen under lekvandringen och gör den också till en riktig snabbsimmare. Bröstfenor och bukfenor benämns som pariga fenor, ryggfenan, analfenan, fettfenan och stjärtfenan opariga. Utmärkande för laxen och andra laxfiskar är den lilla fettfenan som sitter placerad mellan rygg- och stjärtfenan. Syn- och känselorganFiskens ögon är placerade så att endast en smal sektor framför fisken utgör det binokulära seendet. Binokulärt seende innebär att bägge ögonen används för att fokusera och skapa ett skarpt synintryck av ett objekt. Ögonen är inte anpassade för avståndsseende så på längre avstånd uppfattar fisken endast rörelser, färger och i viss mån former. Fiskens synfält uppåt påminner om en upp- och nedvänd kon och tack vare ljusets brytning i vatten ökar konens omfång då fisken betraktar föremål ovanför vattenytan. Laxen har väl utvecklat smak och luktsinne. Längs kroppen har alla fiskar en mörk sidolinje. Sidolinjen innehåller ytterst känsliga sinnesceller som kan registrera vibrationer i vattnet. Anpassning till lekenVid leken växer hanlaxarnas underkäke till en kraftig krok. Både han- och honlaxar antar också lekdräkt genom att förflytta speciella färgpigment till överhudens celler. Hanlaxen får en i det närmaste öringlik färgsättning med stora rödfläckiga fält medan honan får en mer diskret stålgrå ton. Laxens fortplantning sker genom yttre befruktning. Källor: Text och bild: Johan Nysjö |
