Catch & Release

Klicka här för en mer detaljerad bild

Kunskap, respekt och ansvar

För att rättfärdiga utövandet bör fisket efter lax främst ske i syfte att ibland ta upp en och annan matfisk. Förvisso är det väl befogat att släppa tillbaka en fångad lax, men renodlat så kallat no-kill fiske anser vi endast vara en synnerligen oansvarig och i viss mån dödlig lek med levande organismer. Lika naturligt ter det sig att rovfiske inte hör hemma i sportfiskesammanhang, eftersom det ur biologisk synpunkt är ett ohållbart och även moraliskt sett förkastligt sätt att bedriva sitt fiske på. De stora han- och honlaxarna är åtråvärda trofefiskar men man ska också komma ihåg att de är fåtaliga och bär på viktiga genetiska anlag som gjort dem till stora och starka överlevare. Om möjligt bör alltså dessa exemplar återutsättas så att de får en chans att fortplanta sig och sprida sina anlag vidare till kommande generationer laxar. Grilse och mindre lax passar i alla avseenden bättre som matfiskar. Nöj dig med ett begränsat uttag på 1-3 fiskar/år även om det i de flesta älvar är tillåtet att behålla en lax/dag. Om laxbeståndet är så pass svagt att det inte klarar av detta måttliga uttag är det bättre att helt enkelt låta bli att fiska efter laxen och istället rikta in sig på andra arter.

Att återutsätta en vild lax handlar om kunskap, respekt och ansvar. Lär dig hur återutsättningen ska gå till för att minimera dödligheten, respektera laxen som en känslig organism berättigad sin plats i ekosystemet och ta ditt ansvar för att bevara de sista vilda laxstammarna. Alla sportfiskare måste då och då återutsätta en fångad lax. Det kan bero på att fisken inte uppfyller minimimåttet eller att en lekfärgad lax fångas av misstag under höstens havsöringsfiske. Det kan också vara så att du fångar en stor honlax och snabbt kommer till insikt att den nog gör större nytta på lekbottnarna än i stekpannan. Men oavsett varför du väljer att återutsätta en fisk gör du klokt i att ta dig tid att läsa denna artikel. Om inte annat så för fiskens bästa.

Fiskens anpassning till vattnet

För det första är fisken uteslutande anpassad till ett i det närmaste viktlöst tillstånd nere i vattnet. Skelettet är förhållandevis bräckligt och till skillnad från exempelvis däggdjuren är fiskens revben inte sammanvuxna till ett bröstben, vars uppgift normalt är att skydda känsliga inre organ mot yttre påverkan. Om fisken lyfts upp ur vattnet utsätts dess kropp, på grund av tyngdkraften och frånvaron av vattnets bärverkan, för ett väsentligt större tryck än den är anpassad för. Punktbelastningen från fiskarens händer kan då bli så stor att vitala organ i fiskens bukparti riskerar att komma i kläm och i värsta fall krossas. Följderna blir inre blödningar, obrukbara organ och en långsam död. Som fiskare ska man därför om möjligt låta bli att lyfta upp fisken ur vattnet och aldrig dra upp den på land när kroken ska lossas.

En lax är lite som en säck - lyfter man den i ena ändan trillar allt det goda ner i botten. Laxens kropp är byggd för ett viktlöst tillstånd, evolutionen hade ingen tanke på de krafter som verkar då den lyfts ur vattnet på detta sätt. Förutom eventuella skador på inre organ uppstår dessutom stora påfrestningar på ryggraden - desto tyngre fisk, desto olämpligare blir greppet. Undvik!

En kraftig huggkrok av väl tilltagna dimensioner har räddat fångsten för många fiskare. Avser man att släppa tillbaka laxen är den dock helt förkastlig - det är helt enkelt omöjligt att hugga en lax utan att tillfoga fisken allvarliga skador.

Fiskens känsliga slemskikt

Alla fiskar avsöndrar från överhuden ett slem som skyddar mot bakterier och parasiter. Tjockleken på detta slemskikt varierar hos laxen beroende på salthalten i vattnet; En lax som just vandrat upp från havet har ett mycket tunnt slemskikt medan en lax som stått längre tid i älven utvecklat ett tjockare slemskikt. För att inte skada slemskiktet är det viktigt att aldrig ta i fisken med torra händer och om håv används se till att håvnätet är finmaskigt, knutlöst och genomblött. Det bästa sättet att minimera risken för skador är att ha så liten direktkontakt med fisken som möjligt. Använd peang för att lossa kroken och lyft som sagt inte upp den ur vattnet i onödan.

Rör aldrig fiskens gälar!

Fiskens gälar består av röda blodkroppar täckta av ett tunnt lager celler. Konstruktionen medger att vattnets syre genom diffusion kan upptas direkt av blodet. Nackdelen är att gälarna blir oerhört känsliga för yttre påverkan, minsta beröring kan orsaka en kraftig och livshotande blödning. Därför sitter gälarna skyddade bakom fiskens gällock. Vid landning och kroklossning ska man alltid undvika att komma i kontakt med gälarna.

Risken för mjölksyraförgiftning

Fiskar är växelvarma djur, vilket kortfattat innebär att deras kroppstemperatur styrs av omgivningens temperatur. Fisken anpassar sin aktivitet och ämnesomsättning efter rådande vattentemperatur. Ökad vattentemperatur kräver högre ämnesomsättning och fisken förbrukar också mer syre. Men när vattnets temperatur ökar minskar samtidigt mängden tillgängligt syre för fisken. Når vattnet en temperatur på omkring 16 grader, den övre gränsen för laxartade fiskar, tvingas fisken minska sitt födointag och aktivitet för att få syret att räcka till. En muskel som tvingas arbeta utan att få tillräcklig med syre börjar producera mjölksyra, vilket ökar surhetsgraden i muskeln och hämmar dess arbetsförmåga. Allför stora mängder mjölksyra, så kallat mjölksyraförgiftning, leder till döden. Vid höga vattentemperaturer kan en lax som drillats fortsätta producera mjölksyra flera timmar efter att den återutsatts och slutligen dö av mjölksyraförgifning, trots att den i fiskarens ögon verkade återhämta sig bra efter drillningen. En större fisk behöver längre tid för återhämtning än en mindre. För fiskaren gäller det att drilla fisken så snabbt som möjligt, ge den tillräckligt med tid att återhämta sig och att helst låta bli att fiska när vattentemperaturen ligger över 18 grader.

10 viktiga saker att tänka på

Nedan följer en kort lista med 10 råd och anvisningar för dig som har för avsikt att släppa tillbaka fisken:
1. Använd så kraftig utrustning som situationen tillåter för att kunna lägga tillräckligt hård press på fisken.
2. Trötta ut fisken så snabbt som möjligt för att förhindra att dödliga mängder mjölksyra produceras.
3. Använd en håv med knutlöst nät eller greppa fisken om stjärtspolen vid avkrokning. Lyft aldrig fisken i stjärtspolen och använd aldrig huggkrok eller liknande redskap om fisken ska återutsättas.
4. Se alltid till att håvnätet och händer är ordenligt genomblöta vid hanteringen av fisken, annars kan dess känsliga slemskikt skadas. Ett skadat slemskikt minskar fiskens motståndskraft mot olika svampsjukdommar.
5. Lyft aldrig upp fisken ur vattnet i onödan, fisken ska krokas av under vattenytan. Om fisken ska fotograferas före den returneras bör detta ske snabbt, ställ därför in kamerans värden i förväg så att det bara är att rikta in sökaren och trycka av.
6. Fiska hullinglöst och använd en peang eller långkäftad tång då kroken ska lossas från fiskens käke.
7. Rör aldrig fiskens gälar! En blödning leder nästan ofrånkommligt till döden för fisken. Sitter kroken illa är det bättre att klippa av tafsen. Fisken stöter i regel bort kroken efter en tid, förutsatt att det inte är rostfria krokar.
8. Ge fisken ordentligt med tid att återhämta sig. Hjälp fisken att syresätta gälarna genom att med ena handen under fiskens buk och den andra kring stjärtspolen hålla den motströmms.
9. Fiska inte om vattentemperaturen överstiger 18 grader. Fisken får svårt att återhämta sig, riskerar att dö av mjölksyreförgiftning och får sämre motståndskraft mot svampsjukdommar (gäller fisk som fått en skada på slemskiktet).
10. Trots att du följer alla anvisningar exemplariskt kan det hända att fisken inte återhämtar sig. Då är du skyldig att avliva den så snabbt och skonsamt som möjligt. Ett hårt och välriktat slag mitt mellan ögonen på fisken, precis där hjärnan sitter, med ett tungt föremål är det bästa tillvägagångssättet. Slå aldrig fisken i nacken, där finns det endast köttiga mjukdelar och du orsakar fisken onödigt lidande.

Källor:
Nordbok, 1988, Den stora boken om sportfiske, Prisma bokförlag.
Bert-Åke Anderson, Att släppa tillbaka, www.flugfiskarna.org.se/artiklar/artiklar%20hela.htm.
www.ne.se.

Text: Johan Nysjö
Bild och bildtext: Fredrik Nysjö

Klicka här för utskrift av sidan